Idéprogram

Ett idéprogram är ett förbunds värderingar kring olika frågor som de anser vara viktiga.

- Alla diskrimineringsgrunder är inkluderade.

Vi ser att alla diskrimineringsgrunder (kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder) både var för sig och i samverkan kan bidra till utsatthet. Vi strävar efter att skapa ett mer

inkluderande samhälle för alla människor. Vårt fokus ligger dock på kön, könsidentitet, könsuttryck och sexualitet.


- Samverkan och medvetenhet mellan normer.

Vi vill motverka förtrycket som heteronormen, tvåkönsnormen samt cisnormen bidrar till. Utöver det finns fler starka normer som samverkar, därför vill vi arbeta utifrån ett normkritiskt, antirasistiskt och antifascistiskt perspektiv som genomsyrar hela vår verksamhet. Transammans vill motverka dessa strukturer både inom organisationen och i övriga samhället. Vi vill verka för ett demokratiskt och öppet samhälle som respekterar alla människors lika värde.


- Transpersoners livsvillkor och hälsans bestämningsfaktorer.

Den forskning som finns inom området visar att transpersoners livsvillkor ofta begränsas och att hälsan ofta är undermålig. Vi vill arbeta för insatser som transpersoner själva har behov av. Vi vill utmana normer kring hälsa och kropp. Detta för att bredda samhällets syn på kroppen och det kön som tillskrivs personen på grund av kroppens utseende och funktion. Vi anser att varje individ har rätten att få definiera och uttrycka sig själva utan att ta hänsyn till normer kring kön.


- Närståendes situation.

De sammanhang som en transperson befinner sig i och närståendes stöd är avgörande för dennes välmående och en god livssituation. Närstående kan i sin tur också utsättas av skadliga normer och lagar, enbart i egenskap av att vara närstående. Därför arbetar Transammans med att erbjuda närstående olika typer av stöd, rådgivning och utbildning för att på bästa sätt kunna stärka både sig själva och transpersoner.

I begreppet närstående inkluderar vi människor som finns i vardagen även utanför transpersoners närmaste familj och vänner. Som exempelvis olika institutioner i samhället som transpersoner ofta kommer i kontakt med, såsom vården, skolan och arbetslivet.


Reviderad version antagen vid Transammans årsmöte 16 februari 2019.

Inledning

Transammans har idag drygt 600 medlemmar (i februari 2020 drygt 670 st) och består av både transpersoner, människor som ifrågasätter sin könsidentitet och närstående cis-personer.


Transammans vilar på en grundsyn som beskrivs i vårt idéprogram. Du hittar idéprogrammet här på vår hemsida.


Vi har i arbetet med att ta fram detta dokument genomfört workshops i våra lokalgrupper som finns utspridda över hela Sverige. Utifrån det underlag som kommit in har alla medlemmar sedan bjudits in till att delta i en enkät för att se hur många som håller med eller inte om olika frågor. Deltagarna var både transpersoner och närstående cispersoner och kommit från mer än 70 olika städer i Sverige. Den yngsta var 9 år och den äldsta var 71 år gammal.


Alla transpersoner tycker inte likadant, inte heller alla närstående. I skapandet av det här programmet har vi många gånger stött på helt motsatta åsikter och erfarenheter. Samtidigt finns det frågor där väldigt många är överens. I det här programmet har vi samlat de frågor som flest personer har engagerat sig i, och där vi har kunnat se en tydlig majoritet för en viss ståndpunkt. För att veta mer om hur det här åsiktsprogrammet har tagits fram kan du läsa “Metodrapport Transammans åsiktsprogram”.


Genom detta åsiktsprogram använder vi följande begrepp:


Transperson: Ett paraplybegrepp för en person som inte fullt identifierar sig eller uttrycker sig i linje med det kön som den blev tilldelad vid födseln. En läkares bedömning eller viljan till att genomgå kroppsliga förändringar är inte avgörande för huruvida någon är transperson eller ej. I vår användning av ordet transperson inkluderar vi självklart både personer som är binära och ickebinära transpersoner samt även dem som exempelvis är agender, gender non-conforming eller som för närvarande ifrågasätter sin könsidentitet. Vi använder oss alltså av en bred definition av vad en transperson är, men vill betona att vi först och främst respekterar rätten för den enskilda att definiera sig själv. Därmed kan du aldrig vara transperson om du inte identifierar dig som så. Däremot kan du som istället identifierar dig som en person med transerfarenheter - om du vill - höra till gemenskapen under transpersonsparaplyet eftersom gemensamma erfarenheter och gemensamma intressen överbryggar frågan om identitet. Transammans använder sig inte av ordet transsexuell i detta dokument då det lätt blandas ihop med sexualitet.


Ickebinär: En ickebinär person är någon som inte är antingen man eller kvinna; utan både och; varken eller; något mitt emellan; eller något bortanför. Ickebinär är både en könsidentitet och ett paraplybegrepp som inkluderar identiteter som exempelvis bigender, trigender, multigender, genderfluid, agender, genderflux, eller genderqueer.


Cisperson: En person som fullt identifierar sig med det kön som den blev tilldelad vid födseln.


Cisnorm: Den norm som säger att det är normalt och rimligt att identifiera sig fullt med det kön som en blev tilldelad vid födseln. Cisnormativ är ett adjektiv som kan användas för att beskriva något som är starkt influerat av cisnormen.


Tvåkönsnorm: Den norm som säger att det bara finns två kön. Denna norm kan vara exkluderande mot bland annat icke-binära människor.


HBTQI+: Homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera, intersexpersoner och andra sexualiteter, könsidentiteter, relationsformer och könsuttryck som faller utanför normen.


Närstående: I det här programmet avser vi med närstående en person som har en nära relation till en transperson, men inte är transperson själv. Det kan till exempel vara en nära vän, en förälder, partner eller lärare.


Normkritik: Att arbeta med normkritik innebär att synliggöra och ifrågasätta det som vi tycker är normalt. Det betyder inte att ta bort alla normer, då vissa normer kan vara positiva, men att aktivt reflektera kring deras konsekvenser.


Intersektionell: Ett ord som beskriver samverkan mellan olika normer och maktordningar i olika sammanhang. En vit transfeminin person i rullstol stöter exempelvis på andra hinder än en svart transmaskulin person utan rullstol, även om båda är transpersoner.


Funktionsnedsättning: Vi fungerar alla olika, men det finns normer för hur människor borde fungera. Utifrån dessa normer bygger vi upp vårt samhälle. Detta skapar ofta hinder för kroppar som inte fungerar enligt normen. Vi använder ordet funktionsnedsättning för att beteckna de som regelbundet utsätts för den typen av hinder.

Ett cisnormativt samhälle

Transammans vill verka för ett samhälle där ingen begränsas på grund av skadliga normer. Transpersoner ska ha möjlighet att leva ett gott liv i hela Sverige och i alla delar av samhället. Idag kan vi se en skillnad i kunskapsnivåer, bemötande och tillgängliga resurser beroende på vilken del av landet en bor. Det är generellt svårare för transpersoner utanför de större städerna.


Vi ser att transpersoner som rasifieras, har en funktionsnedsättning eller på något annat sätt bryter mot flera av samhällets normer drabbas hårdare av de problem som vi lyfter i det här åsiktsprogrammet. Därför ska Transammans verka för att lyfta ett intersektionellt perspektiv i de sammanhang där vi har möjlighet att uttrycka vår åsikt. Vi ska också verka i solidaritet med andra organisationer som arbetar för att synliggöra och motverka skadliga normer.


Transammans vill verka för att stadens och byggnaders arkitektur inte hindrar transpersoner från att leva ett gott liv. Bland annat orsakar binärt uppdelade omklädningsrum och toaletter mycket lidande. Trygga alternativ till dessa är en tillgänglighetsfråga för många transpersoner.


Motion och gemenskap kan vara viktigt för både psykiskt och fysiskt välmående. Idag sker idrott ofta uppdelat efter två olika kön. Detta försvårar deltagandet för många transpersoner. Transammans bidrar gärna med kunskap och strategier för att inkludera transpersoner i idrotten, men för att en förändring ska komma till stånd krävs även att idrottsrörelsen också själva förändrar sin verksamhet. Det måste skapas möjligheter för alla kroppar och kön att delta både i träning och tävling inom samtliga sporter.


Barn har rätt att hitta sitt eget uttryck och bli respekterade för detta, oavsett vilket kön uttrycket är kopplat till. Det finns ingen lägsta ålder för att uttrycka en könsidentitet och det är individuellt när varje person hittar uttryck som passar. Det är viktigt att ge människor möjlighet att utforska sig själva. Ibland har en människa samma upplevelse och uttryck av kön livet igenom, ibland kan de ändras över tid. Båda är lika riktiga upplevelser och vi ifrågasätter aldrig någons egenupplevda situation. Transammans står bakom barnkonventionen och menar att arbetet för barns rättigheter måste ske på en grund som inkluderar transpersoners rättigheter.


Vi ser positivt på det omfattande jämställdhetsarbete som sker i olika verksamheter runt om i landet. Det är dock viktigt att detta inte reproducerar cisnormen och tvåkönsnormen och därmed osynliggöra transpersoner. Istället bör ett intersektionellt perspektiv, där alla diskrimineringsgrunder ingår, appliceras på jämställdhetsarbetet.


I ett cisnormativt samhälle blir mötesplatser för transpersoner och deras närstående oerhört viktiga. Transammans ska därför verka för att stärka målgruppens möjlighet till egenorganisering. Bland annat behövs finansiering, lokaler och samverkansmöjligheter säkerställas. Möjligheten till stöd för mindre organisationer och nätverk utan administrativ kapacitet behöver lyftas fram.


Transammans deltar idag i olika former av myndighetsdialog. Med tanke på rådande cisnorm begränsas transpersoners möjlighet att påverka samhället. Därför tycker vi att det är viktigt att delta i och utveckla former för påverkan och dialog. I samråd med myndigheter ska det vara en självklarhet att ekonomisk ersättning utgår till deltagande representanter från organisationer eller grupper i samhället. Dessa möten behöver särskilt tillgängliggöras för personer utan akademisk bakgrund, personer utanför stockholmsområdet, personer med funktionsnedsättning och personer som inte pratar svenska.

Könsbekräftande vård

Transammans anser att den könsbekräftande vården ska bygga på empowerment (egenmakt, att stärka individen genom ökad delaktighet och kontroll) och sätta den vårdsökande i centrum, med syfte att lindra könsdysfori utifrån ett öppet, utforskande och normkritiskt perspektiv. Att få tillgång till könsbekräftande vård är nödvändigt och viktigt för många transpersoner. Den könsbekräftande vården måste även i fortsättningen vara offentligt finansierad.


Den könsbekräftande vården är idag underfinansierad och ineffektiv. Transammans vill verka för att korta vårdköerna och väntetiderna mellan olika insatser. Alla som är i behov av könsbekräftande vård ska ha rätt till att få det inom en rimlig tid. Det är oacceptabelt att många idag känner sig tvungna att självmedicinera i väntan på vård.


Idag bygger den könsbekräftande vården på ett flertal normativa föreställningar kring kropp och kön som begränsar de vårdsökandes möjlighet till en högkvalitativ vård. Bland annat är vården präglad av cis-normen och tvåkönsnormen, vilket påverkar den vård som finns tillgänglig. Transammans vill verka för att öppna upp normer kring kropp och kön. Detta betyder att vården behöver vara uppmärksam på olika normer och stereotyper och därmed ha förståelse för att olika personer behöver olika typer av behandling. Vården behöver bli bättre på att hjälpa och möta ickebinära transpersoner. Att vara ickebinär ska inte påverka möjligheten till könsbekräftande vård.


Vården behöver generellt mer kunskap om olika perspektiv på kön och könsdysfori. Den medicinska kompetensen behöver kompletteras med kunskap kring hur normer genomsyrar synen på våra kroppar. Den vårdsökande ska inte behöva utbilda vårdpersonalen. De kunskapsstöd och rekommendationer som finns används i mycket varierande grad inom olika instanser, och kan också tolkas olika, vilket ger en inkonsekvent vård. Transammans ska verka för att könsbekräftande kirurgi inte ska särskiljas från andra livsnödvändiga operationer. Till exempel ska inte BMI utgöra ett hinder för att stå i kö, eller utgöra enda anledning till att neka till en operation. Könsbekräftande kirurgi får inte heller likställas med skönhetsoperationer. Avgörandet kring att genomgå en operation ska ligga hos patienten i dialog med kirurg kring förväntat och möjligt resultat.


Transammans vill att barn och unga ska ha rätt till könsbekräftande vård utifrån individuella behov. Detta kan handla om stöd och samtal för barnet och/eller familjen, hjälpmedel, tips om att utmana synen på kroppen eller medicinska behandlingar. Vården måste finnas tillgänglig då personen behöver den, oavsett ålder. Vi ser att en normkritisk vård bättre kan hjälpa unga att hitta sina behov. Att närstående får tillgång till stöd och utbildning är viktigt för barnets hälsa och utveckling. Vårdnadshavare som inte förmår vara ett bra stöd kan behöva extra insatser för att främja en god relation med barnet.


Transammans ska verka för att utredningstider och vårdbehov ska bedömas individuellt. Utredningen ska finnas för den vårdsökandes skull, som en hjälp i personens egen process. Olika personer har kommit olika långt i sina egna tankar, i sin mognadsprocess, och har också olika stöd bakom sig, när de kommer till en utredning. Detta gör att det ser väldigt olika ut vilket slags stöd olika personer är i behov av.


Transammans vill att en könsidentitetsutredning ska vara patientcentrerad och ha fokus på könsdysfori. I en god holistisk vård bör det alltid tas hänsyn till eventuella andra diagnoser, denna princip ska dock inte hindra möjligheten att få könsbekräftande vård. Vården behöver ha en medvetenhet kring att könsdysfori kan leda till andra besvär, såsom ätstörningar och social fobi. Vid behov av utredning av andra diagnoser, måste detta kunna ske parallellt med en utredning kring könsdysfori. Idag upplever många en rädsla för att eventuella andra vårdbehov som npf-diagnoser eller psykiska sjukdomar kan ge upphov till, ska hindra tillgången till könsbekräftande vård.


Det är viktigt att det finns tillgång till könsbekräftande vård oavsett var du bor i landet. Långa restider bör motverkas och därför vill Transammans betona vikten av att det finns vård på flera geografiskt spridda platser. Regelbundna kontakter och enklare insatser, som t.ex. blodprov och psykologstöd bör finnas nära tillhands (lokalt/digitalt) medan enstaka, avancerade insatser såsom kirurgi, kan utföras på ett fåtal platser där kompetensen samlas. Det är dock viktigt att samtliga involverade i personalen är kunniga och har ett gott bemötande.

Den könsbekräftande vården ska inte medföra några extra kostnader för den vårdsökande. Detta innebär bland annat att systemet för reseersättningar och arbetstidsersättning måste ses över, både för den vårdsökande och närstående. Vi ser positivt på en ökad satsning på digitala lösningar som möjliggör en effektivare vård och minskade restider.


Transammans ska verka för att omfattningen av den könsbekräftande vården ska möta upp den vårdsökandes behov. Könsbekräftande vård kan handla om medicinska insatser såsom hormonbehandlingar och kirurgi, men vården behöver också bli bättre på att se bredare än detta. Detta kan till exempel handla om att erbjuda samtalsstöd i väntan på utredning och behandling och att ge tillgång till subventionerade hjälpmedel, som t.ex. proteser, binders (ett tajt klädesplagg som får bröstkorgen att se plattare ut) och peruk.


Det är viktigt att de som arbetar med den könsbekräftande vården samverkar och kommunicerar med varandra för att utveckla verksamheten i en positiv riktning. Idag finns omotiverat stora skillnader mellan olika kliniker. Transammans vill också lyfta vikten av att ge möjlighet till fortbildning för personalen samt att bygga broar mellan forskning och praktik. Vi vill också uppmuntra internationella erfarenhetsutbyten.


Patientinflytandet begränsas av den beroendeställning som många vårdsökande upplever i förhållande till den könsbekräftande vården. Idag upplever många att de inte blir sedda och lyssnade på från vårdens sida. Transammans ska därför verka för ett fortsatt ökat patientinflytande inom den könsbekräftande vården.


Transammans vill verka för att det ska finnas möjlighet till att kunna skicka egenremiss till alla utredningsteam. Idag är det många som fastnar i den lokala sjukvården och på olika sätt blir hindrad eller fördröjd att få komma i kontakt med de specialistteam de behöver. Därför ser vi möjligheten till egenremiss som en åtgärd för ökad patientsäkerhet.


Oavsett könsidentitet och diagnos ska det vara möjligt att spara könsceller. Vi ser ett behov av att se över hur det är möjligt att spara och använda sina egna könsceller i Sverige.


Vi anser att den samlade kompetensen och aktuell forskning på området ska styra innehållet i den könsbekräftande vården och när olika insatser bedöms vara aktuella, snarare än lagstiftade åldersgränser.

vård och omsorg

Transammans ska verka för att samtliga inom vård och omsorg ska vara kunniga inom kön, trans och HBTQI+. Idag riskerar transpersoner få ett kränkande bemötande i sin kontakt med vården. Detta gör att många undviker att söka vård, vilket leder till ökad ohälsa. Dessutom saknar den generella vården kunskap om vilken könsbekräftande vård som finns tillgänglig. Det gör att vårdpersonalen inte fångar upp och informerar de vårdsökande om deras möjligheter till vård. Det saknas också kunskap kring vilka behandlingar som olika personer kan ha fått och hur de påverkar nuvarande vårdsituation. Det kan gälla både situationer där exempelvis en pågående hormonbehandling riskerar påverka en annan medicin, och situationer där okunskap leder till onödiga och kränkande frågor.


Transammans vill verka för att journalföringssystem och andra dataprogram uppdateras så att det på ett enkelt sätt går att notera önskat namn och pronomen, för att förebygga ett rätt och respektfullt bemötande. Det bör finnas separata system för att få rätt kallelser till mammografi, kontroll av prostatan och cellprovstagning, som inte utgår ifrån juridiskt kön och personnummer utan från personens faktiska fysiska förutsättningar.


Den del av vården som fokuserar på psykisk ohälsa måste få ökad prioritet. Många transpersoner lider av posttraumatisk stress utifrån sina erfarenheter, detta måste vården fånga upp. Idag erbjuds ingen behandling för det lidande många har med sig av att ha levt med könsdysfori. Transammans vill också verka för bättre patientinflytande inom den psykiatriska vården.


Att genomgå en utredning kring könsdysfori ska inte vara ett hinder för att få tillgång till annan vård.


Transammans ser att kunniga och insatta ombud som kan vara ett stöd i kontakt med vården behövs, särskilt för de transpersoner som inte har närstående som förmår vara ett bra stöd.


Transammans ser att det finns ett extra stort behov av att inkludera ett normkritiskt perspektiv inom de verksamheter som syftar till att stötta personer med funktionsnedsättningar. Oavsett funktion så måste varje person få möjlighet att utforska och definiera sitt eget könsuttryck, sin könsidentitet och hur personen vill leva sitt liv. Samhället har där ett ansvar för att alla ska ges möjlighet att delta i aktiviteter som främjar utforskande och gemenskap med andra HBTQI+ personer.


Äldre transpersoner måste garanteras trygghet och respekt inom äldreomsorg och övriga verksamheter de nyttjar. Idag är äldre transpersoner osynliggjorda och det saknas forskning kring deras levnadsvillkor.

Skolan

Förskola, fritidshem, grundskola och gymnasium

Transammans ska verka för att skolans hela verksamhet, undervisning och material uppvisar en bredd av identiteter, könsuttryck och familjebildningar, och vara utformat så att det inte exluderar transpersoner. Om innehåll som kan uppfattas som transfobiskt ändå förekommer måste detta belysas och problematiseras av ansvarig lärare. Ett normkritiskt förhållningssätt ska genomsyra verksamheten. Exempelvis bör läromedel med en bred representation av olika kroppar och könsuttryck väljas framför läromedel med stereotypa framställningar. På så sätt kan de barn som växer upp idag få en större frihet i hur de uttrycker sig i förhållande till kön samt få en större förståelse för andra människor.


All anställd personal i skolan, inte bara lärare, behöver få utbildning och arbeta med värderingar och normer som berör kön, trans och HBTQI+-frågor. Detta för att alla ska kunna ge kollegor, elever, föräldrar och andra ett bra bemötande med rätt namn, pronomen samt tillgodose olika behov och motverka diskriminering.


Transammans ska verka för att det ska finnas individanpassade dusch- och ombytesmöjligheter i skolan. Många transpersoner upplever idrottsämnet och andra tillfällen som kräver ombyte som en stor källa till oro och obehag, där otrygga och otillgängliga omklädningsrum är en stor del i detta. Vi vill också verka för att det finns könsneutrala omklädningsrum och toaletter i skolor och offentliga anläggningar som skolan brukar.


Transammans ska verka för att elever enkelt ska kunna notera ett namn och kön i skolans register och datasystem, även om det finns ett annat namn och/eller kön registrerat i folkbokföringen. Det måste vara barnet som själv bestämmer vilket namn och pronomen som ska användas.


Transammans ska verka för att sexualundervisningen i skolan ska utgå ifrån ett normkritiskt perspektiv som har en bredare ingång i fråga om kropp, kön, identitet och relationer.


Transpersoner som är vårdnadshavare, och på så sätt är involverade i skolans verksamhet, måste skyddas från kränkande behandling för att kunna vara en aktiv del av barnets uppväxt.


Det måste finnas en medvetenhet om transpersoners villkor vid utarbetande och tillämpande av skolornas likabehandlingsplaner och planer mot kränkande behandling. Dessutom behöver dessa följas upp med tydliga konsekvenser vid eventuella överträdelser.

Jobb och utbildning för vuxna

Cisnormativa föreställningar om kön är idag dominerande inom utbildningsväsendet och framställs ofta som det enda synsättet. Transammans menar att den undervisning som sker inom ramen för högskolor, universitet, yrkeshögskolor, folkhögskolor och komvux ska ge studenterna verktyg att analysera och ifrågasätta normer utifrån ett intersektionellt perspektiv i förhållande till det aktuella ämnesområdet. Kompetensen kring transpersoners levnadsvillkor kan på så sätt stärkas i hela samhället.


Inom de olika utbildningsformer som finns för vuxna måste anställd personal ta ansvar för att skapa en trygg studieplats för studenterna.Transammans vill därför verka för att all anställd personal och studenter ska få utbildning kring kön, trans och HBTQI+-frågor. Det studiematerial, i form av litteratur, filmer och frågeställningar, måste också vara utformat på ett sätt som gör att transpersoner inte exkluderas. Exempelvis bör böcker med en bred representation av olika kroppar och könsuttryck väljas framför böcker med stereotypa framställningar. Om transfobiskt innehåll ändå presenteras måste detta belysas och problematiseras av ansvarig lärare.


Antagningssystemet till högre utbildning är idag konstruerat så att du tvingas använda ditt juridiska namn. Detta blir ett hinder för många transpersoner. Transammans anser att det måste vara möjligt att använda ett annat namn än det juridiska under sina studier. Obehöriga ska inte få tillgång till det juridiska namnet om individen inte så önskar.


Alla människor har rätt att känna sig trygga på sin arbetsplats. Arbetsgivare behöver ta ansvar för att se till att det finns tillräcklig kompetens och ett väl fungerande arbete mot diskriminering på arbetsplatsen. Oavsett könsidentitet och kropp ska alla få tillgång till arbetskläder som passar individen. Toaletter och omklädningsrum behöver vara tillgängliga både för binära och icke-binära transpersoner. Ingen ska behöva uppleva mobbning och kränkande särbehandling. Vi ser att arbetsgivare generellt behöver jobba för en normkritisk rekryteringsprocess. För att realisera dessa förslag är det viktigt att diskrimineringsombudsmannen och anti-diskrimineringsbyråer får ökade resurser. Transammans menar att cisnormen i arbetslivet behöver synliggöras och motverkas för att förbättra transpersoners livsvillkor.

Lag och rätt

Idag är den juridiska könstillhörigheten ett stort problem för många transpersoner, särskilt i kontakten med myndigheter. Transammans anser att ändra juridiskt kön ska vara en enkel administrativ process som utgår ifrån rätten till självidentifikation. Det ska inte finnas några åldersgränser för att ändra juridiskt kön. Denna process ska inte vara kopplad till den könsbekräftande vården. Personnumret ska inte vara kopplat till ditt kön. Transammans ska också verka för att öka medvetenheten kring att registrering av kön på allt från marknadsundersökningar till föreningsverksamhet kan verka exkluderande gentemot transpersoner. Vid de tillfällen då det är nödvändigt att fråga efter kön bör frågeställningar och svarsalternativ utformas på ett sätt som inkluderar kön som ligger utanför normen. Registrering av kön bör alltid ske med hänsyn till individens säkerhet.


Vilka insatser en person med könsdysfori behöver är upp till individen i samråd med den samlade kompetensen på området. Det rättsliga rådet ska inte involveras i beslut angående könsbekräftande vård eller juridiskt kön.


Transammans ser att ett tredje juridiskt kön skulle underlätta för många, oavsett ålder. Vi ser också positivt på en lösning som helt tar bort juridiskt kön. Detta skulle också avhjälpa problemen med viss könad lagstiftning som exempelvis föräldrabalken. Det finns andra möjligheter att samla in data kring jämställdhet och kön som inte riskerar kränka den personliga integriteten.


Transammans ska verka för att fler av de hatbrott som begås ska anmälas, utredas och leda till åtal och dom. För att detta ska ske behövs utbildningsinsatser och en förändrad syn på HBTQI+ hos bland annat jurister, poliser och beslutsfattare. Den som har blivit utsatt måste få tillräckligt stöd. Transammans vill också verka för att göra processen att anmäla enklare och tryggare.


Transammans vill verka i solidaritet med de transpersoner som flytt till Sverige. Därför vill vi att HBTQI+personer får rätt att stanna i Sverige och att de ska ha möjlighet att återförenas med sina familjer. Eftersom en könsidentitet bygger på självidentifikation är det inget som varken kan bevisas eller motbevisas. Processen för att söka asyl måste vara trygg för den sökande. Normkritik och kunskap kring kön och trans måste finnas hos den myndighetspersonal som har kontakt med nyanlända. Det är viktigt att säkerställa rätten till trygga boenden för personer som bryter mot olika normer. Personer utan svenskt medborgarskap måste också få tillgång till könsbekräftande vård.

Närstående

Närstående kan spela en avgörande roll för att transpersoner ska kunna leva ett gott liv. De kan finnas där för att bolla tankar, bekräfta ens identitet och stå upp för transpersoners rättigheter i samhället.


I ett cisnormativt samhälle behöver närstående ofta skydda, kämpa och utbilda för sin nära transperson. På det sättet är det många närstående som banar väg och tar ansvar, exempelvis för att få tag på rätt information eller få tillgång till vård. Den oron som många närstående bär på förstärks lätt av det cisnormativa samhället. Som cisperson kan det vara svårt att förstå de utmaningar som transpersoner möter. Närstående som inte förmår vara ett bra stöd för sin transperson kan behöva utbildning och stöd.


Transammans ska verka för att den könsbekräftande vården ska erbjuda även närstående tillgång till stöd, utbildning och nätverk med andra närstående. Detta kan till exempel handla om att tillhandahålla informationsmaterial om könsdysfori, vårdprocesser och bemötande och samtalsstöd. Vi vill också lyfta vikten av att kunna få ekonomisk ersättning, både gällande resor och utebliven lön. Ett problem är att vårdnadshavare till barn över 12 år inte längre har möjlighet att ta ut ersättning för vård av barn.


Som vårdnadshavare är en ansvarig för att ta många beslut som är avgörande för barnets liv. Därför ser vi att det är viktigt att få rätt information och att få lära sig om normkritiska perspektiv. Dessutom kan vårdnadshavare behöva extra stöd och bekräftelse, särskilt i situationer där vårdnadshavare inte är överens om hur barnet ska bekräftas. Här spelar kontakten med olika myndigheter, skola och sjukvård, en stor roll.


Det är viktigt att minnas att i det här sammanhanget kan nära närstående till transpersoner vara både partners, barn, föräldrar, syskon, medföräldrar, släktingar, vänner och andra, vilka alla har olika roller, juridiskt och socialt, i relation till transpersoners situation, och påverkas av detta på olika sätt.



Transammans åsiktsprogram 2020 är antaget vid Transammans årsmöte 15 februari 2020.